Ja här har det minsann inte hänt mycket. Nytt ljudkort, så det blir väl en hel del inspelningar att vänta framöver. Men..annars ingenting.

She said yeah!
(Dam-di-da-di-dam-dam)
She said yeah!
(Dam-di-da-di-dam-dam)
She said  yeah, yeah, yeah, yeah!
C’mon baby, I wanna make love to you!
Rolling Stones – She Said Yeah

Vart är alla de där dagarna, när det verkligen var sådär? Vart är alla varma sommarnätter i goda vänners sällskap, i någons närhet. Det var kanske aldrig någonting vettigt, någonting djupt eller så, men vad fan bryr jag mig om det? Det var kul…det var frihet, det var kärlek, det var allt man kunde önska sig av ett liv. Vart tog det vägen? Vart tog jag vägen? Om ni minns, om ni vet…hjälp mig tillbaka och det snabbt!

Råkade precis snubbla över en vacker låt jag inte hört på länge, Bob Dylan – Times Are A-Changin’. Och visst är det sant det han sjunger, tiderna förändras, ibland för långsamt, ibland för snabbt. Just nu känns det iallafall som att saker sakta men säkert håller på att förändras till det bättre, livet kan nog bli någonting riktigt jävla fint en vacker dag!

I väntan på det rekommenderar jag att ni blir liberala, börjar använda Linux och eventuellt, om ni saknar liv  skaffar World of Warcraft.

Spenderat i princip hela dagen med Beatles i lurarna, otroligt bra band. Bästa låtarna just nu är Come Together och Get Back. Simpla men känslofyllda, med ett tungt medryckande gung. Se till att få tag på dem. En annars ganska grå tisdag förgylldes av Alfapet med Lise och det sedvanliga bytet av operativsystem. Arch, sweet Arch. Jaja, det är snart ingen som förstår någonting av vad jag skriver, så, godnatt!

Ibland vet jag verkligen inte. Allt det där som finns, men egentligen inte finns. Alla drömmar som fyller mitt sinne så fort ingenting annat stör. Vad ska jag göra med dem? Å ena sidan kan man ju fortsätta hoppas på att de alla en vacker dag ska bli verklighet…men vad händer å andra sidan om de inte blir det? Hur många och vackra våra drömmar än är, hur nära de än känns, så är det ju verkligheten vi lever i.

Jag vet allt för väl hur det går om man bygger upp allting på drömmar och förhoppningar. Åt helvete. En enda människa kan med en handling rasera precis alltihop och vända hopp till hopplöshet. Så kanske är det bäst att fokusera på verkligheten och hoppas lite försiktigt…? Visst, den är långt ifrån lika trevlig eller lika lätt att hantera som drömmarna, men den är dock verklig. Och det väger ju ganska tungt. Kommentera om ni har några vettiga tankar om saken, själv ska jag försöka ta itu med min verklighet och hoppas på att någonting blir bättre. Det ska jag se till på egen hand, aldrig mer ska någon få förstöra mina drömmar. Men snälla, hjälp mig att besanna dem, du som vet att att du kan…

Ingenting är heligt. Gör vad ni vill, så länge ni inte förhindrar någon annan från att göra det samma emot er. Och driv gärna med allt, ty så fort någonting blir heligt så blir det farligt. Så fort någon kan komma och påstå att jag inte får använda min press – eller yttrandefrihet för att det strider emot deras religion, blir jag oftast bara förbannad och gör någonting ännu värre tillbaka.

Så, till alla er som blir så rysligt förbannade för att man ritar av, låt säga Muhammed eller Jesus i någon mindre trevlig situation: Om jag inte tycker om någonting ni ritar, betyder det att jag får kräva förbud, ursäkt eller halshuggning bara för att ert verk inte passar min åsikt? Kör vi enligt samma principer så kan jag ju kräva att ni inte längre får ha eran religion bara för att det som den påstår kränker mig. Eller? Handlar det om någon slags enkelriktad rättvisa där det bara är vissa saker som är kränkande?

Nej, alla ni som vill halshugga mig, förbjuda mig eller på annat sätt tysta mig för min åsikt. Det får ni göra precis hur gärna ni vill, det rör mig inte ryggen, för jag värdesätter till skillnad från er frihet. Men det kommer heller inte röra mig ryggen den dag ni brinner djupt nere i det fascistoida helvete där ni hör hemma. Det är min frihet att tycka så – och den ska jag försvara genom att här nedan posta grejer som brukar reta upp lättkränkta antifrihets-människor Jag gör inte det här för att jag hatar er, eran religion, eller mig själv. Men om ni nu är så fredliga eller toleranta som ni säger, så ska ni kunna skita i det och gå vidare med ett leende.

Muhammed

Jesus

Ett CP

Det farligaste vi kan göra, både för oss själva och för andra, är att lyda blint. Vi måste alltid ifrågasätta och vi får aldrig förbjuda en åsikt bara för att vi anser den som ”fel.” Om vi har rätt, så kan vi istället bevisa det – och ingen kan locka till sig anhängare genom att säga att ‘de vill tysta oss.’ Hur har det gått när människor lytt blint? Ja, det är bara se på Sovjetunionen, Nazityskland eller Nordkorea – länder som endast en galning skulle se något särskilt positivt i.

Därför vill jag, på ren och lite ovårdad svenska, be alla som uppmanar oss att lyda blint, fara åt helvete. Detta inkluderar kommunister som vill låta staten bestämma vem som ska vara hemma med barnen, sossar och konservativa som vill supa upp våra skattepengar i EU och en rad andra människor. Även de som inte vill låta andra tycka och göra vad de vill, kan dra till något mindre trevligt ställe, där de kan förstöra livet för varandra istället.

Det finns en hel del komiska människor här i världen, människor som begår det största misstaget man kan begå. De låter sig sväljas av sitt eget jätte-ego och blir de barnsligaste, mest hopplösa individer man kan tänka sig. Mannen jag tänker på skryter så mycket över sina egna förmågor att man bara vill kräkas. Han talar om sin fantastiska hälsa, hur snäll, ärlig och flitig han är så fort han får chansen. Visst, det vore väl inget fel att vara stolt om man nu var så, men hur ser det egentligen ut?

Han stoppar i sig så mycket skit att han snart inte kommer klara av att sköta ett vanligt jobb, han är sjuk oftare än en 60-åring. Hans kvinnosyn är helt fruktansvärt äcklig, i hans värld är kvinnor på intet sätt lika män, utan snarare djur med bröst och kön som existerar endast för vår tillfredsställelses skull. Det mest komiska, eller kanske mest tragiska är att om denne man läser detta, kommer han förmodligen inte förstå att det är honom själv det handlar om. Så naiv och självupptagen kan man bli – tänk efter om ni känner er träffade och säg ifrån om ni ser någonting liknande.

Ja, vad säger man. Tjepp tjepp, fögglera kvittrar och ölet…låter inte riktigt som i resten av Sverige. Iallafall inte om du bor i Värmland. Men det var kanske inte det viktiga. Det viktiga är att jag, lite smått inspirerad av min käre vän Jazzgrabben, alias Gruggo, alias Robin valt att starta en ny blogg? Varför? Spottar jag inte ur mig nog mycket random skräp?

Svaret är nej, det gör jag inte. Och när jag nu gör det, så är det aldrig en tillfredsställande mängd människor som läser mitt skräp ändå. Detta eftersom min huvudsakliga megafon ut i havet av porr, spam och meningslöshet (Internet, även kallat) har varit LunarStorm. En helt meningslös sida, befolkad till största del av översexuella idioter. Därför vill jag skapa någonting sjukare, någonting bättre, någonting MÄKTIGARE! Eller, ja…iallafall något som tvångsmässigt upptar all er dyrbara tid.

Och det är precis vad den här bloggen skall göra. Om jag inte ägnar mig åt helt random idioti i syfte att framkalla en humoristisk effekt, kommer ni förmodligen att få ta del av mina åsikter rörande bland annat: Musik, teknik, pingviner samt trevliga och onda människor. Ni får gärna klaga, eller skicka mig kakor som tack för mitt hårda arbete. Om ni nu tycker det här var helt värdelöst, tänk då på att det bara kan bli bättre!