Ett hopp eller en flykt?

Ibland vet jag verkligen inte. Allt det där som finns, men egentligen inte finns. Alla drömmar som fyller mitt sinne så fort ingenting annat stör. Vad ska jag göra med dem? Å ena sidan kan man ju fortsätta hoppas på att de alla en vacker dag ska bli verklighet…men vad händer å andra sidan om de inte blir det? Hur många och vackra våra drömmar än är, hur nära de än känns, så är det ju verkligheten vi lever i.

Jag vet allt för väl hur det går om man bygger upp allting på drömmar och förhoppningar. Åt helvete. En enda människa kan med en handling rasera precis alltihop och vända hopp till hopplöshet. Så kanske är det bäst att fokusera på verkligheten och hoppas lite försiktigt…? Visst, den är långt ifrån lika trevlig eller lika lätt att hantera som drömmarna, men den är dock verklig. Och det väger ju ganska tungt. Kommentera om ni har några vettiga tankar om saken, själv ska jag försöka ta itu med min verklighet och hoppas på att någonting blir bättre. Det ska jag se till på egen hand, aldrig mer ska någon få förstöra mina drömmar. Men snälla, hjälp mig att besanna dem, du som vet att att du kan…